Hej på er! Vet att det var ett tag sen jag gjorde en "riktig" blogguppdatering och det ber jag så hemskt mycket om ursäkt för! Har varit så himla trött denna vacka, förmodligen pga lägret som var förra helgen. För lite sömn och för många tankar är aldrig en bra kombination! För er som missat så var jag på utbildningsläger i Vålådalen (uppe bland fjällen) med steg ettorna inom svenska kyrkan. Det var intressant och roligt men det slet ganska mycket på mig. Denna vecka har jag inte gjort så mycket. Skola, sovit, ätit, sovit, pluggat, sovit osv. Inte kul men ack så nödvändigt! Jag vill ju komma in på den linje jag valt! Jag kryssade i, efter många om och men, Samhälle - beteendevetenskap på Wargen här i Östersund. Trogen norrlänning ut i fingertopparna! Blir till att plugga heeeela dagen imorgon för från och med nästa vecka börjar dom med nationella proven, ve och fasa! På tisdag har vi läsförståelse och på torsdag skrivuppgift i svenska. Skrivuppgiften är jag inte så orolig över för skriva kan jag men det där med att veta vad som är en artikel ect är något sådär svårare. Kommer lägga ut två texter/noveller ikväll på har inte gjort på länge. Vet tyvärr inte vad ni vill att jag ska skriva om/ni vill ha fortsättningar på eftersom jag inte fick en enda kommentar så ni får helt enkelt nöja er med det ni får! Kommer även lägga ut några bilder från förra helgen och denna vecka. Kram/L

Vålådalen:

Pixlr.com
Från:  Till: 

Veckan som gått:     

Har en underlig känsla i kroppen, som om något underbart snart ska ske.

Vet inte om för mitt intag av sex koppar kaffe den senaste timmen,
mina tre timmars sömn eller det faktum att jag lovat mig själv att från och med idag aldrig mer bli överkörd och sen kastad i skiten utan att komma tillbaks tusen gånger starkare. 
Från och med idag är det slut på att jävla självömkan.

Från och med idag skall jag gå med huvudet högt. 

Hej på er! Vet att det var ett tag sen jag gjorde en "riktig" blogguppdatering och det ber jag så hemskt mycket om ursäkt för! Har varit så himla trött denna vacka, förmodligen pga lägret som var förra helgen. För lite sömn och för många tankar är aldrig en bra kombination! För er som missat så var jag på utbildningsläger i Vålådalen (uppe bland fjällen) med steg ettorna inom svenska kyrkan. Det var intressant och roligt men det slet ganska mycket på mig. Denna vecka har jag inte gjort så mycket. Skola, sovit, ätit, sovit, pluggat, sovit osv. Inte kul men ack så nödvändigt! Jag vill ju komma in på den linje jag valt! Jag kryssade i, efter många om och men, Samhälle - beteendevetenskap på Wargen här i Östersund. Trogen norrlänning ut i fingertopparna! Blir till att plugga heeeela dagen imorgon för från och med nästa vecka börjar dom med nationella proven, ve och fasa! På tisdag har vi läsförståelse och på torsdag skrivuppgift i svenska. Skrivuppgiften är jag inte så orolig över för skriva kan jag men det där med att veta vad som är en artikel ect är något sådär svårare. Kommer lägga ut två texter/noveller ikväll på har inte gjort på länge. Vet tyvärr inte vad ni vill att jag ska skriva om/ni vill ha fortsättningar på eftersom jag inte fick en enda kommentar så ni får helt enkelt nöja er med det ni får! Kommer även lägga ut några bilder från förra helgen och denna vecka. Kram/L

Vålådalen:

Pixlr.com
Från:  Till: 

Veckan som gått:     

Har en underlig känsla i kroppen, som om något underbart snart ska ske.

Vet inte om för mitt intag av sex koppar kaffe den senaste timmen,
mina tre timmars sömn eller det faktum att jag lovat mig själv att från och med idag aldrig mer bli överkörd och sen kastad i skiten utan att komma tillbaks tusen gånger starkare. 
Från och med idag är det slut på att jävla självömkan.

Från och med idag skall jag gå med huvudet högt. 

Känn vad du vill, en tår på din kind.

Känslan av att förlora, inte veta vad du vill.

I hopp om en hand, någon som vill hjälpa.

Men du står utan någon tro, hopplöst ensam.

Tåren på din kind, långsamt blöt.

Du söker efter någonting du tappat, en förlorad tröst.

Någonting du saknar, något som alltid funnits.

Ett ljus i ditt hjärta, en tröst så varm.

Du är vilsen men blir visad vägen.

Du blir visad vägen tillbaks till dig.

Du är älskad för den du är, inte för den du försöker att vara.

Misstag har gjorts men de är nu förlåtna.

Du torkar bort tåren från din kind ty du är inte ensam.

En sekunds tvivel av en livslång tro.

Du är inte ensam trots att det kan kännas så ibland.

För han kommer alltid art finnas där. /L

               Dagens låt : Nightwish - Bye bye beautiful.

Hej på er! Rubriken beskriver gårdagens kväll, natt och denna förmiddag. Ett rent helvete! Kom hem från ug igår vid tjugo i tio, satte på deppmusik och bytte om till mina älskade myskläder. La mig på sängen för att vila en stund men somna. Vaknade vid tolv med en blöt kudde efter en hemsk dröm. Skyndade mig in för att duscha och borsa tänderna men drömmen ville inte riktigt släppa. Så när jag gick ut till mig igen så skrev jag av mig. Långt tag sedan jag skrev nu. Jag har saknat det men jag har varken haft tid eller ork. Sen inatt vid halv tre ringde min väckarklocka på mobilen.. Fy fan vad arg jag blev! Klev upp, dampade typ en kvart för att den aldrig ville sluta låta men sen la den av sig själv. Snacka om lättnad! Men Marcus, din ... du kommer åka på stryk i helgen! 

Vaknade vid sju i morse av att jag hade så jävla ont i magen så jag kom inte till skolan till tolv. Men vi hade hk hela morgonen så det gjorde ingenting. Klassen gjorde piroger gjorda av "människolever", haha asg!(intärnt skämt) Resten av dagen har varit skitseg pga för lite sömn, noll intag av någon föda och ja, skolan är skit tråkig. Gjorde hamburgare och pommes till mig och brorsan men eftersom jag inte ätit något över huve taget på hela dagen så fick jag bara i mig en halv burgare och typ tre pommes. Så sur för det är så gott! 

Kommer några egopics + en till från bilden hem från ug och det jag skrev igår. Behöver få skriva av mig.

Ni får gärna komma med förslag om vad jag ska skriva och var för slags bilder jag ska försöka få till osv. Antingen här eller på chatten på fb. Enklast så tror jag. Men nu ska jag gå och duscha och sen krypa till kojs. Kram/L

Du.

Jag vill bara stänga av.

Skita i alla förbannade känslor,

mina patetiska problem.

Men jag har lärt mig att ta mig igenom det ensam.

Ensam är starkast.

Jag har svårt att be om hjälp när det verkligen gör för ont

och det visste du om.

Jag gjorde det misstaget en gång, och blev lämnad ensam.

Jag tappade tron helt.

Jag tappade tron, respekten och tilliten för dig där på bron.

Du var den enda jag hade.

Den enda jag kunde lita på.

Den enda jag kunde prata med.

Jag har sett så många vänner svikit och sen gått sin väg 

utan ens en tanke på att vara så barmhärtig

och säga "hej då".

Jag antar att sånt är livet, att jag är för ung för att förstå.

Men det gör inte saknaden mindre.

Vi lever helt olika liv du och jag.

Jag har mitt och du har ditt,

och det är så det borde vara.

Jag förstår om du blir besviken, du säger att du bryr dig.

Men jag klarar mig, det gör jag alltid.

Så lägg inte ner bortkastad energi på att oroa dig för mig.

För jag lovar dig, jag är inte värd det.

Och om jag skulle försvinna så sakna mig inte.

Men tänk på mig en gång, 

sen glöm mig. 

För i mina ögon kommer du nog alltid betyda mer för mig

än vad jag någonsin kommer att göra för dig.

~ This is for you ~

always and forever, that's the pinky promise we made

you're the reason why i'm smiling every start of the day

and i hope you know i mean it every time that i say

"i love you always and forever", it'll always be the same

through all the joy and pain, i wanna be there for you.

orkar inte skriva något så ni får nöja er med det här.

uppdaterar imorgon! /L

Varför är det så många som fruktar döden?

Det är ju det vi föds för. Att dö.

Och även om vi försöker att undgå

den genom att sätta hjälmar på små

barns huvuden eller använda bilbälte

så kommer vi endå att råka ut för

den på ett eller annat sätt.

Genom bröstcanser, svält eller gammal

ålder, vi kan inte fly från den.

Och om vi har otur så är det i

tidig ålder. En vän, ett syskon

eller ens egna barn.

Så varför frukta det enda i livet

vi aldrig kan gömma oss för?

Varför frukta det oundvikliga?

Jag fruktar inte döden, jag avundas den.