Du var gammal jag var yngre och nu sågs vi igen
Gått så lång tid, så länge sen
Decennier tillbaks men jag minns det såväl
Varför kärleken brunnit utav olika skäl
Varför jag aldrig släppt det och aldrig gett upp
Trotts min väg vart lång kantats med gupp
Jag stått utan för din port så många gånger
Så många brev, många sånger
Minns varje ord, varje rad jag skrivit
En längtan så stor, minns varje dag jag lidit
Har gått genom livet med en övertygelse
Att jag satt något spår som har haft betydelse
Aldrig besvarad, aldrig tillmötes
En kärlek så varm utan den vilket öde
Från vinter till vår sen sommar till höst
Trots att tiden vart svår så gav kärleken tröst
Hjärtan som slår, vi står där vi stod
Minns det som igår första gången du log
Som om jag snubblade pladask på marken och bara dog

Du var ung, jag var yngre
När vi sågs första gången, rusade förbi mig snabbt på perrongen
Blev hjälplöst förälskat, obeskrivligt tagen
Som om jag låg ner på marken och blev slagen
Som att svimma på en bergstopp utav svindeln
Sen den stunden satt jag fast i ett nät förtrollad bunden
Tappa hjärtat i knät, kunde inte tänka logiskt eller sunt
Och för varje sekund som du inte fanns där blev det tung
Började sakta uppvakta på avstånd i brev men det spelade ingen roll vad jag skrev
Du hade inte fastnat än inte fattat än vilken kärlek som fanns att bara hämta hem
Men efter ett tag det började korresponderas
Mina förhoppningar dom väcktes för att sen raseras
Du flyttade utomlands någon annanstans, gav bort din hand till en annan man
Och breven som skrevs dom kom aldrig fram men mitt hjärta det brann och min åtrå var sann

Nu står du där på gatan sargad av tiden
Huden är grå och din hållning förvriden
Vill säga nånting men jag kan inte tänka klart
Känslor bubblar upp utan att tänka tillbaks
Trevar mig fram för att etablera kontakt
Tar tag i din hand vi brister ut i ett skratt
Det var så länge sen men det finns där än
För passionen vi kände kommer alltid igen
Har ett hjärta utan rynkor, det består intakt
Och drömmar i mitt liv har jag aldrig förlagt
Aldrig nått fram så jag älskat på avstånd
Nu är det mitt tåg och dags för avgång
Stiga på, aldrig tveka en minut
För att allt som flyger upp måste landa till slut
Kan inte titta tillbaks trots min vilja är stark
Vi vandrar iväg utan vidröra mark

Varje gång är som den första gång vi sågs
Även om det är över nu
Allting har förändrats
Men du finns kvar
Allt var svävande men nu så ser jag klart

http://www.youtube.com/watch?v=ccFNw0gkHnU

http://www.youtube.com/watch?v=7B--3cId-YE

Hej alla gossar och tösar! Tänkte att det var dags att uppdatera bloggen och då passar det ju bra med lite småprat om förberedelserna till årets skolavslutning och klassmiddagen. Går ju ut nian så vill ju vara lite extrafin! Har redan lagt ut en bild på de nya klänningarna på fb men kommer nog lite senare lägga dom här med!

Kan ju börja lite kort med håret. Jag ska klippa till hel-lugg så jag verkligen får en tjock och jämn lugg denna gång. Ska även klippa av det en bit för det är överslitet typ och ska även klippa upp det en bit för det har vuxit en hel del! Nu när jag tänker efter så har det nog aldrig varit så långt som det är nu! Men det är ju bara positivt. Kommer även färga det så jag inte har varken urtvättat hår eller världens största utväxt som jag har nu. Så fint så! Har även kollat upp lite klipp på fina frisyrer och fastnade för denna : http://www.youtube.com/watch?v=ytb6uCEhEQI

Tycker ni? Bara att börja öva så det blir så bra som möjligt när den stora dagen väl kommer! Inte så långt kvar nu.. Denna frisyr eller liknande (beroende hur bra det blir) ska jag ha på avslutningen eftersom man ska vara "finare" då. Riktig tråkig tradition måste jag få säga! Eftersom det är liksom ganska stort att gå ut nian här på glesbygden så borde man få se ut som man vill utan att morsan ska vara där och hutta med fingret! Men what the hell? Får väl vara "wild and sexy" (-^^-) på klassmiddagen då istället. På klassmiddagen funderar jag på att köra vågtången genom håret och använda mycket hårspray, tror det kommer bli riktigt snyggt till leopardklänningen! Funderar på om jag ska ha lite fjädrar i också och matcha det med något liknande armband i samma stil men jag vet inte om det blir lite för mycket? Vilka smycken det än blir så ska det gå i silver och inte guld! Har inte så mycket över för guld om jag är ärlig men det syns nog ganska lätt på mina smycken. Har tyvärr inte hittat några skor än så börjar få lite panik men jag ska nog lyckas med det med! Har inte så mycket mer att komma med just nu så jag säger godnatt! Kram/L

Dagens låt: Volbeat - a warriors call  

I helgen fick jag uppleva riktig glädje som jag inte fått uppleva på flera år. 

 Enda sen min kära gammelmormor Karin försvann ifrån oss så har min mormor aldrig varit sig lik. Innan hon miste sin mor så spelade vi alltid kort när vi drack kaffe, vi låg och kollade på de typiska tv4 familjeprogrammen i sängen med en stor kopp obo'y med marsmallows eller hur vi alltid sjöng gamla visor från mormors barndom i bilen på väg hem till mitt lummiga Fjällsta.          Men efter det så var det som om hon försvann. Hennes kropp och hennes oro fanns självklart kvar bland oss andra men hennes glädje var som borta. Det är inget jag klandrar henne för, tvärt emot. Jag tycker hon har varit stark att hon orkat med. Hon har även insjuknat de senaste åren och i hennes fall så läker tiden inte alla sår, den förvärrar mer än vad den botar. Men nu i helgen fick jag tillbaka henne och jag kan inte vara lyckligare! Det släppte och vi började prata. Vi gick på djupet och jag visade bilder på mig och gammelmormor medans vi satt och spelade kort och jag njöt av varje sekund. Sen så bestämde vi oss för att göra hennes otroliga köttfärssås och när den första tuggans smak kittlade mina smaklökar så var det som om att åka tillbaks i tiden till "the good old times". Snacka om en tillfredsställande ro i kropp och själ. 

   Men samtidigt en tanke som slog mig idag på kyrkogårde var att det är så konstigt att vi vill hälsa pånågon som inte existerar mer än i våra minnen på denna jord. Förmodligen för att dom har gjort tillräckligt stort intryck på oss när de var i livet så att vi i just detta nu saknar dem. Vilket är förnedrande, vackert och tragiskt på samma gång.

   Men då slog även en annan tanke mig om hur i helvetes jobbigt det kommer att vara att mista alla nära och kära. Och hur man klarar av att inte gå under fullständigt är för mig en gåta..

   Min mormor är en av de starkaste personerna och jag älskar henne av hela mitt hjärta!