Han var på skolan skrattandes och log,

skämtade om allt fast han var nära att sprängas inombords.

Att öppna sig hade han försökt med förut men bara blivit lämnad ensam kvar.

han hade bränt alla broar med sina rop på hjälp.

Ett desperat behov av bekräftelse och att någon skulle se honom.

men hur mycket han än försökte kunde han inte annat än att le.

Att le och hoppas att någon skulle se.

Att se ärren på hans handleder

och hur lätt man såg revbenen på hans kropp.

om någon bara kunde se honom och säga stopp

innan orken inte längre fans kvar,

innan kroppen tynar bort

och innan varje droppe blod långsamt runnit ut..

/Fredrik

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vet inte längre, minns inte eller vill inte minnas. Jag vill inte ge upp, inte än. Men jag vet att det är för sent, jag vet att du är för sent.   När jag inte svarade.   När jag ljög för dig.   När jag övergav dig.   Du finns ...

http://gallery.sistersinister.se/main.php?g2_itemId=526   http://www.josefinejonsson.com/   http://instagram.com/horrorwhore   http://instagram.com/harperleighhollywood ...

http://gallery.sistersinister.se/main.php?g2_itemId=526   http://www.josefinejonsson.com/   http://instagram.com/horrorwhore   http://instagram.com/harperleighhollywood ...

Det är tyst, alldeles tyst. Hela huset sover förutom du och den stigande vårsolen. Den lilla byn sover förutom du och dom små fåglarna som pratar i mun på varandra om att snart är sommaren här. Det är den 29;onde mars vilket detta år är den härliga l...

Hela kroppen drar ihop sig, alla muskler spänner sig som om livet hängde på det och du vill bara rusa därifrån men du kan inte röra dig en millimeter. Du blir svettig om händerna och torr i munnen. Du känner hur paniken sprider sig från halsgropen oc...