Hon står där vid fönstret och tittar ut över husen på andra sidan parken. Dansande vita moln på en mörk himmel, skådespelet förtrollar henne och hon tappar kontakten med omvärlden. Hon bara är. Plötsligt känner hon en närvaro och hon är inte längre ensam. Hon känner hur hans händer letar sig fram från hennes sidor och lägger sig på hennes buk precis under hennes bröst. Hon känner hans andetag i nacken och hennes ben viker sig nästan under henne men hon lyckas hålla sig uppe. "Jag har saknat dig" viskar han med en öm ton medans han lägger sin kind mot hennes och låter sin haka vila på hennes axel. "Jag har saknat dig också" säger hon medans hon låter sin kind i en sakta rörelse få glida över hans. Hon drar in hans doft och fnissar till när hans halft orakade sida leker över hennes käke och hals. "Vart har du varit? Jag har varit så ensam.." viskar hon och hon hör hur hård hennes röst låter, vilket hon men en gång ångrar starkt. "Förlåt", hon hör hur hennes röst håller på att spricka. Fan, han får inte försvinna redan.. Han ger ut ett av sina korta och häftiga skratt och håller henne sedan hårdare. "Varför ber du om ursäkt gumman?" Hon hör hur han ler och hon blir genast lättare. Dom står där i vad som känns som en evighet och hon njuter av varje sekund. Dom vaggar sakta från sida till sida och deras andetag är som ett. Plötsligt börjar all kyla sakta rinna ifrån henne och ersätts med en oumbärlig kyla. Greppet om henne blir hårdare och hon får svårt att andas, hela hon börjar skaka och det enda som nu i denna sekund håller henne uppe är skräcken som sprider sig i henne som ett dödligt gift. "Vad gör du" kvider hon och hela rummet hotfyllt mörkt sträcker sig efter henne. Han som en gång var så varm och trygg är nu svart och död, slitandes inuti henne som en demon. Fönstret slängs upp med en smäll och de vita molnen sugs in i rummet för att försöka rädda. Men molnen blir fyllda av hat när de ser henne, de sliter och drar i henne. Paniken tar över henne när hon inser att dom vill bära med henne upp till himelen. Hon faller till golvet och den mörka kontur av den man hon en gång hållt så kär står bara där och stirrar ner på henne med ett hånfullt leende. Hon vet exakt vad som kommer hända och ett lugn sprider sig i hela kroppen när han räcker henne handen. "Jag älskar dig" viskar hon, lägger hennes hand i hans och dras med ut genom fönstret. 

Hennes mor rusar in i rummet efter den smäll som nyss kommit ut från sin dotters rum och hon stannar till i dörröppningen när hon ser sin dotter balanserar mellan liv och död på fönsterbrädan. "Det är det här jag vill mor, det är min tur nu" säger hennes vackra dotter med en skrovlig röst och hon ser hur hon sakta faller. Mamman rusar desperat fram mot fönstet men det är för sent. Hennes dotter har ett leende på läpparna och hon ser så rofylld ut när hon faller mot den vita backen. Ett högt knakande ljud bryter tystnaden när den redan döda flickan möter det isfrusna underlaget och hon får en sådan konstig form på nacke, armar och ben.

Modern fäller tyst en tår när hon ser i fönsterreflektionen en ung kvinna och en ung man stå strax bakom henne. Det är hennes dotter som för evigt är fången bland molnen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vet inte längre, minns inte eller vill inte minnas. Jag vill inte ge upp, inte än. Men jag vet att det är för sent, jag vet att du är för sent.   När jag inte svarade.   När jag ljög för dig.   När jag övergav dig.   Du finns ...

http://gallery.sistersinister.se/main.php?g2_itemId=526   http://www.josefinejonsson.com/   http://instagram.com/horrorwhore   http://instagram.com/harperleighhollywood ...

http://gallery.sistersinister.se/main.php?g2_itemId=526   http://www.josefinejonsson.com/   http://instagram.com/horrorwhore   http://instagram.com/harperleighhollywood ...

Det är tyst, alldeles tyst. Hela huset sover förutom du och den stigande vårsolen. Den lilla byn sover förutom du och dom små fåglarna som pratar i mun på varandra om att snart är sommaren här. Det är den 29;onde mars vilket detta år är den härliga l...

Hela kroppen drar ihop sig, alla muskler spänner sig som om livet hängde på det och du vill bara rusa därifrån men du kan inte röra dig en millimeter. Du blir svettig om händerna och torr i munnen. Du känner hur paniken sprider sig från halsgropen oc...