Hon ser det vackra röda sakta följa det vassa bladet. "Precis som hur jag följer honom" tänker hon och känner hur smärtans sötma sakta börjar vakna till liv i sin  kropp. Hon rör sakta och varsamt på benet så att hon ska få en lång och fin linje, en till i hennes snabbt växande samling. Hon tittar fascinerat på blodet som väller fram, vackert rött. Hon sitter helt still för att få känna den underliga känsla hon älskar ta över hela hennes kropp och som till slut når nacke och hårbotten och hon ryser till av den bitterljuva njutningen. En tår faller från hennes kind ner på såret och blandrar ut den del av henne hon nyss spillt. Blandningen av salt och varmt svider samtidigt som vätskan sakta rinner ner för benet i form av små droppar. 

Hon känner hur välmåendet nästan kväver henne när tanken bakom hennes ensamma akt tar över hennes tankegångar. "Jag skall göra som alla som påstått älskat mig och sedan lämnat mig. Även jag skall lämna mig, droppe för droppe. Sakta så att dem en dag ska kunna bevittna om hur fel och ont dem gjort mig. En dag är det jag som skall lämna dem." 

Fortsättning följer..