Varför är det så många som fruktar döden?

Det är ju det vi föds för. Att dö.

Och även om vi försöker att undgå

den genom att sätta hjälmar på små

barns huvuden eller använda bilbälte

så kommer vi endå att råka ut för

den på ett eller annat sätt.

Genom bröstcanser, svält eller gammal

ålder, vi kan inte fly från den.

Och om vi har otur så är det i

tidig ålder. En vän, ett syskon

eller ens egna barn.

Så varför frukta det enda i livet

vi aldrig kan gömma oss för?

Varför frukta det oundvikliga?

Jag fruktar inte döden, jag avundas den.