Du var gammal jag var yngre och nu sågs vi igen
Gått så lång tid, så länge sen
Decennier tillbaks men jag minns det såväl
Varför kärleken brunnit utav olika skäl
Varför jag aldrig släppt det och aldrig gett upp
Trotts min väg vart lång kantats med gupp
Jag stått utan för din port så många gånger
Så många brev, många sånger
Minns varje ord, varje rad jag skrivit
En längtan så stor, minns varje dag jag lidit
Har gått genom livet med en övertygelse
Att jag satt något spår som har haft betydelse
Aldrig besvarad, aldrig tillmötes
En kärlek så varm utan den vilket öde
Från vinter till vår sen sommar till höst
Trots att tiden vart svår så gav kärleken tröst
Hjärtan som slår, vi står där vi stod
Minns det som igår första gången du log
Som om jag snubblade pladask på marken och bara dog

Du var ung, jag var yngre
När vi sågs första gången, rusade förbi mig snabbt på perrongen
Blev hjälplöst förälskat, obeskrivligt tagen
Som om jag låg ner på marken och blev slagen
Som att svimma på en bergstopp utav svindeln
Sen den stunden satt jag fast i ett nät förtrollad bunden
Tappa hjärtat i knät, kunde inte tänka logiskt eller sunt
Och för varje sekund som du inte fanns där blev det tung
Började sakta uppvakta på avstånd i brev men det spelade ingen roll vad jag skrev
Du hade inte fastnat än inte fattat än vilken kärlek som fanns att bara hämta hem
Men efter ett tag det började korresponderas
Mina förhoppningar dom väcktes för att sen raseras
Du flyttade utomlands någon annanstans, gav bort din hand till en annan man
Och breven som skrevs dom kom aldrig fram men mitt hjärta det brann och min åtrå var sann

Nu står du där på gatan sargad av tiden
Huden är grå och din hållning förvriden
Vill säga nånting men jag kan inte tänka klart
Känslor bubblar upp utan att tänka tillbaks
Trevar mig fram för att etablera kontakt
Tar tag i din hand vi brister ut i ett skratt
Det var så länge sen men det finns där än
För passionen vi kände kommer alltid igen
Har ett hjärta utan rynkor, det består intakt
Och drömmar i mitt liv har jag aldrig förlagt
Aldrig nått fram så jag älskat på avstånd
Nu är det mitt tåg och dags för avgång
Stiga på, aldrig tveka en minut
För att allt som flyger upp måste landa till slut
Kan inte titta tillbaks trots min vilja är stark
Vi vandrar iväg utan vidröra mark

Varje gång är som den första gång vi sågs
Även om det är över nu
Allting har förändrats
Men du finns kvar
Allt var svävande men nu så ser jag klart

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vet inte längre, minns inte eller vill inte minnas. Jag vill inte ge upp, inte än. Men jag vet att det är för sent, jag vet att du är för sent.   När jag inte svarade.   När jag ljög för dig.   När jag övergav dig.   Du finns ...

http://gallery.sistersinister.se/main.php?g2_itemId=526   http://www.josefinejonsson.com/   http://instagram.com/horrorwhore   http://instagram.com/harperleighhollywood ...

http://gallery.sistersinister.se/main.php?g2_itemId=526   http://www.josefinejonsson.com/   http://instagram.com/horrorwhore   http://instagram.com/harperleighhollywood ...

Det är tyst, alldeles tyst. Hela huset sover förutom du och den stigande vårsolen. Den lilla byn sover förutom du och dom små fåglarna som pratar i mun på varandra om att snart är sommaren här. Det är den 29;onde mars vilket detta år är den härliga l...

Hela kroppen drar ihop sig, alla muskler spänner sig som om livet hängde på det och du vill bara rusa därifrån men du kan inte röra dig en millimeter. Du blir svettig om händerna och torr i munnen. Du känner hur paniken sprider sig från halsgropen oc...