I helgen fick jag uppleva riktig glädje som jag inte fått uppleva på flera år. 

 Enda sen min kära gammelmormor Karin försvann ifrån oss så har min mormor aldrig varit sig lik. Innan hon miste sin mor så spelade vi alltid kort när vi drack kaffe, vi låg och kollade på de typiska tv4 familjeprogrammen i sängen med en stor kopp obo'y med marsmallows eller hur vi alltid sjöng gamla visor från mormors barndom i bilen på väg hem till mitt lummiga Fjällsta.          Men efter det så var det som om hon försvann. Hennes kropp och hennes oro fanns självklart kvar bland oss andra men hennes glädje var som borta. Det är inget jag klandrar henne för, tvärt emot. Jag tycker hon har varit stark att hon orkat med. Hon har även insjuknat de senaste åren och i hennes fall så läker tiden inte alla sår, den förvärrar mer än vad den botar. Men nu i helgen fick jag tillbaka henne och jag kan inte vara lyckligare! Det släppte och vi började prata. Vi gick på djupet och jag visade bilder på mig och gammelmormor medans vi satt och spelade kort och jag njöt av varje sekund. Sen så bestämde vi oss för att göra hennes otroliga köttfärssås och när den första tuggans smak kittlade mina smaklökar så var det som om att åka tillbaks i tiden till "the good old times". Snacka om en tillfredsställande ro i kropp och själ. 

   Men samtidigt en tanke som slog mig idag på kyrkogårde var att det är så konstigt att vi vill hälsa pånågon som inte existerar mer än i våra minnen på denna jord. Förmodligen för att dom har gjort tillräckligt stort intryck på oss när de var i livet så att vi i just detta nu saknar dem. Vilket är förnedrande, vackert och tragiskt på samma gång.

   Men då slog även en annan tanke mig om hur i helvetes jobbigt det kommer att vara att mista alla nära och kära. Och hur man klarar av att inte gå under fullständigt är för mig en gåta..

   Min mormor är en av de starkaste personerna och jag älskar henne av hela mitt hjärta!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vet inte längre, minns inte eller vill inte minnas. Jag vill inte ge upp, inte än. Men jag vet att det är för sent, jag vet att du är för sent.   När jag inte svarade.   När jag ljög för dig.   När jag övergav dig.   Du finns ...

http://gallery.sistersinister.se/main.php?g2_itemId=526   http://www.josefinejonsson.com/   http://instagram.com/horrorwhore   http://instagram.com/harperleighhollywood ...

http://gallery.sistersinister.se/main.php?g2_itemId=526   http://www.josefinejonsson.com/   http://instagram.com/horrorwhore   http://instagram.com/harperleighhollywood ...

Det är tyst, alldeles tyst. Hela huset sover förutom du och den stigande vårsolen. Den lilla byn sover förutom du och dom små fåglarna som pratar i mun på varandra om att snart är sommaren här. Det är den 29;onde mars vilket detta år är den härliga l...

Hela kroppen drar ihop sig, alla muskler spänner sig som om livet hängde på det och du vill bara rusa därifrån men du kan inte röra dig en millimeter. Du blir svettig om händerna och torr i munnen. Du känner hur paniken sprider sig från halsgropen oc...