Hejdå. Det är ett av det hemskaste orden som finns. Det är därför hon alltid säger "tills nästa gång vi ses", för att det rymmer inte lika mycket smärta.
Det skulle ha varit okej om hon blev lämnad av dom andra, om hon skulle ha stått kvar när alla andra valde att gå. Men det var hon. Ingen annan, bara hon som gjort så ont att dom lämnat henne. Det är hon som gjort så fel mot så många. Det finns ingen hon kan skylla på förutom henne själv och tro mig, det går inte en enda dag utan att hon gör det.
Det var så länge sen hon tillät det äta upp henne och hon trodde först att det skulle ske på några ögonblick. Men det äter sakta, tar en liten bit av henne var dag tills det en dag inte finns något kvar av henne. Och hon längtar, hon vill att det ska vara över.
För det gör så ont.
Men att bli lämnad ensam av den person hon har försökt nå ut till så många gånger, han som hon funnits för och legat i smärtor för.. Han har försvunnit. Han är borta.
Vad gör man när man är så förbannat liten och rädd?
Tanken har slagit henne att varför ska hon finnas, vad är meningen med hennes existens? För att göra illa andra?
För att hemsöka, riva i och förstöra dom hon älskar allra mest. Hon ser ingen annan orsak.
Så då är frågan, ska hon kämpa emot med allt hon har till orken tar slut eller ska hon låta allt ske. Ska hon riva i, spotta på och äta upp alla andra som vågar komma nära tills hon är alldeles tom.

Det känns som om någon har dött. Men hon kan inte urskilja om det är hon själv eller någon i hennes närhet.