Känn vad du vill, en tår på din kind.

Känslan av att förlora, inte veta vad du vill.

I hopp om en hand, någon som vill hjälpa.

Men du står utan någon tro, hopplöst ensam.

Tåren på din kind, långsamt blöt.

Du söker efter någonting du tappat, en förlorad tröst.

Någonting du saknar, något som alltid funnits.

Ett ljus i ditt hjärta, en tröst så varm.

Du är vilsen men blir visad vägen.

Du blir visad vägen tillbaks till dig.

Du är älskad för den du är, inte för den du försöker att vara.

Misstag har gjorts men de är nu förlåtna.

Du torkar bort tåren från din kind ty du är inte ensam.

En sekunds tvivel av en livslång tro.

Du är inte ensam trots att det kan kännas så ibland.

För han kommer alltid art finnas där. /L